Söndagskrönika med blicken på valet 2018

I denna söndagskrönika på Moderata Perspektiv tänkte jag blicka lite längre fram en detta val… Jag har tidigare publicerat denna på min egen blogg, men postar om den här. Just nu är det ju fokus på skatter, försvaret och en kärnvapenfrivärld och sakfrågor som jobben. Allt detta är viktigt och intressant,

Men, vad händer längre fram med den svenska demokratin, parlamentarismen och partierna? Det vet ju ingen förstås, men jag tänkte skriva ner några av mina tankar.

Den svenska demokratin och de partier som upprätthållit den bygger mycket på den svenska folkrörelsen. Många engagerade sig i föreningslivet, partierna och fackföreningsrörelsen. Allt för att få påverka, delta i föreningslivet och ta ansvar för samhällsutvecklingen. Med facit i hand ska man ge denna era all heder. Det var många som ställde upp och tog ansvar. Det var många som engagerade sig. Fortfarande bygger mycket på partierna sätt att arbeta och även den svenska parlamentarismen på just detta att det är många som är med. Så ser det inte riktigt ut längre.

De traditionella partierna tappar medlemmar och har så gjort under lång tid. I huvudsak så upprätthålls medlemssiffrorna av de äldre medlemmarna. De som är över 65 år. Inget fel i att de äldre är medlemmar, men partierna behöver fler om de ska överleva.

De är just dessa äldre medlemmar som dessutom upprätthållit den svenska lokaldemokratin. De är aktiva och sitter i fullmäktige och i nämnder. De gör ett jättejobb. De tar ett stort ansvar för att allt ska fungera lokalt. Självfallet ska de ha all heder för detta.

Partiernas valrörelser har också byggt på att folkrörelsen tar ansvar för kampanjarbetet. Alla partier har haft många gräsrötter som tagit ansvar för att föra ut politiken i lokalsamhällena. Ett hedersamt arbete har gjorts under många år av partiernas slitvargar.

Min oro är om partierna nu orkar förnya sig. Dessutom kan man fundera på hur det ska gå till. Partierna kommer bokstavligen att dö ut om inget görs. Jag undrar ens om partierna kan gå till val 2018 om inget händer.

Det partierna kan göra är att bli rena partiorganisationer som i USA. Organisationerna blir minimala under mandatperioden för att sedan till valåret byggas upp till stora massiva kampanjorganisationer. Kanske är det bra, men en oro har jag över vem som kommer att utforma morgondagens politik. Hur ska den förankras? Kanske är min oro onödigt stor för just det. Det går säkert att hitta förankringsmodeller som bygger på öppenhet, diskussioner och rådslag.

Partiernas nomineringsarbeten kommer i så fall också behöva förändras. Jag tilltalas av primärval som kan kör med i USA. De blivande väljarna får därmed möjligheten att vara med och bestämma vilka som blir partiernas kandidater.

Förmodligen kommer detta att kräva förändringar i det svenska valsystemet. Ett ökat inslag av personval blir nödvändigt. Förmodligen behöver vi ett rent personval utan spärrar, där den som får mest röster vinner. En annan tanke som vore intressant att pröva i sådana framtidsresonemang är ju det brittiska systemet med enmansvalkretsar. Det ger personvalet unika möjligheter att hitta samtalen mellan valda och väljare.

Är det då kört för dagens partier? Kanske, kanske inte. Det finns hopp om livet. De sociala medierna ger möjligheter för en annan typ av engagemang i partierna som borde kunna tas tillvara. I denna del är det spännande att följa Piratpartiet som har ett helt annat sätt att arbeta. Med ett öppet sinne borde de etablerade partierna kunna lära sig en hel del av Piraternas pionjärarbete på området.

Men att prata om demokrati utan att säga något om integritet och rättstrygghet går ju inte. Utan att upprätthålla dessa två grundläggande rättigheter i ett civilt samhälle så finns ingen demokrati. Allt bygger och vilar på yttrandefrihet och rätten att rösta. Att anses vara oskyldig till annat bevisats är samma sak. Statens uppgift är att skydda medborgarna. Men en stat får inte gå hur långt som helst i dess namn. Balans mellan statens skyldigheter och enskilda medborgares rättigheter måste upprätthållas. Integritet är tätt sammankopplat med detta. Var och en får fundera på om det står rätt till i Sverige och EU idag. Men en sak står för mig klar. I dessa frågor krävs engagemang och väktare för just upprätthållandet av det rätta, för det görs inte av sig självt.

Så vart tar då allt vägen i valet 2018? Jag vet inte. Jag kan gissa att vi kommer att ha kvar partierna, men att de är förnyade och förändrade på en rad punkter. Demokratin kommer inte att gå under, även om vi måste värna den och vårda den. Debatten om partierna och demokratin behövs dock. Utan en livfull debatt om demokratins och partiernas framtid är ju risken att de dör sotdöden och att partierna tar med sig delar av demokratin i döden. Det vill jag inte som sann demokrat. Därför måste partierna våga förnya sig och det nu. För imorgon kan det vara för sent.

Fler helgkrönikor: Mary, Tokmoderaten, Kent och opassande och Ankersjö och Strandh

Advertisements

2 svar

  1. […] kommentarer Söndagskrönika med blicken på valet 2018 « Moderata Perspektiv om Söndagskrönikan om valet 2018, demokrati och integritetSöndagskrönikan om att kunna […]

  2. […] This post was mentioned on Twitter by Kent Persson. Kent Persson said: Skriver en söndagskrönka på Moderata Perspektiv om valet 2018 http://bit.ly/aV0u1T […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: