Det politiska samtalet är viktigt, vart de än förs.

Sanna Rayman ledarstick har satt rejäl fart på debatten om de sociala mediernas betydelse i den kommande valrörelsen. Rayman är, minst sagt, kritisk. Vi är många som inte delar hennes syn och beskrivning.

Seved skriver klokt på följande sätt:

Men samtidigt har Rayman fel. Jag har nu ett flertal gånger pratat om sociala medier för folkparister från hela landet och intresset att börja blogga är enormt stort. Framför allt bland de som inte står på valbar plats. Dessa kandidater ser bloggandet som en chans att få ut sitt budskap. De får inga pengar från partitoppen, de får inga stora affischer med sina bilder upptryckta och får inte sitta och debattera i TV under hela valrörelsen. Dessa poltiker ser en blogg som ett utmärkt tillfälle att kommunicera med sina potentiella väljare. Att Rayman inte ser detta säger mer om hennes elitistiska sätt att se på journalistik och politik än om den verklighet sociala medier innebär för massor av Sveriges fritidspolitiker.

Mary skriver ett långt och bra inlägg:

En del av oss som skriver opinionsbloggar gör det för att vi vill delta i debatten och vi gör det med stort engagemang, vi länkar till varandra, vi länkar till tidningsartiklar och vi diskuterar olika ämnen. Vi tar ställning för och emot. Vi fördjupar ämnesområden där journalisters kunskaper inte alltid räcker till eller där utrymmet i tidningen är begränsat. Vi diskuterar med varandra och med våra läsare. Det pågår en ständig dialog och en interaktivitet av aldrig tidigare skådat slag.

Johan, politisk motståndare som jag ofta länkar till, skriver:

Vad beror detta på? Sannolikt är Sannas reaktion ett bevis på något annat. Ledarredaktionerna och de politiska analytikerna är nu på allvar hotade av bloggarna. Bloggarna interagerar med sina läsare samtidigt som varje enskild bloggare väljer själva nivå och vinkel. Vad de vill göra med sitt engagemang och hur ofta de postar.

Jag själv skriver:

Nu vinner man inte valet i de sociala medierna. Inte enbart i alla fall. Det måste hänga ihop med helheten. Jag använder bloggen, twitter och facebook i det vardagliga samtalet med väljarna. Detta är dock ett komplement till vanlig kampanj. Jag knackar till exempel dörr. Ett utmärkt sätt att få en personlig kontakt med väljarna. Det handlar nämligen inte om det ena eller det andra. Det handlar om både och. Som heltidspolitiker ser jag dock som ett av mina huvuduppdrag att hålla kontakten med mina uppdragsgivare. De sociala medierna är ett verktyg i det arbetet.

Det politiska samtalet är viktigt, vart de än förs. Det borde vara fokus för debatten. Hur når vi fler väljare och hur breddar vi det politiska samtalet istället för att försöka sänka en teknik.

4 svar

  1. […] 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, […]

  2. […] för politiker och väljare att kunna närma sig varandra och att öka just de vardagliga samtalen mellan valda och […]

  3. […] Det politiska samtalet är viktigt, vart de än förs. « Moderata Perspektiv april 25, 2010 kl 9:34 […]

  4. […] att hålla samtalet vid liv, att kunna närma sig varandra och att öka just de vardagliga samtalen mellan förtroendevalda och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: